Brukar har alltid berett vissa problem för svenskar eftersom någon exakt motsvarighet på engelska inte existerar. I skolan får vi ofta lära oss att det heter used to i imperfekt och usually i presens. I used to pick up my brother after school.
I usually pick up my brother after school. Usually betyder egentligen vanligtvis.
Ibland kan man även höra: I didn’t use to pick up my brother after school i talspråk. På grund av didn’t som signalerar att det är imperfekt kan man använda use to, men det är inte jättesnyggt.
Men det finns även ett annat sätt att uttrycka något som i alla fall nästan betyder brukar/brukade och det är att använda will och would. Det indikerar att man har/hade som vana att göra något och ses kanske. Every day I will pick up my brother after school.
Every day I would pick up my brother after school.
Det är lite mindre betonat än usually och used to. Det är också vanligare och smidigare. Det bästa är om man kan vara uppmärksam och lyssna sig till när man ska använda det. Speciellt would används i tid och otid och missbrukas nästan av en del talare. Det kan användas mycket bredare än svenskans brukar. Exempelvis: Eventually it expanded to where me and my best friend would plan things out. – I denna mening används would som en början på en vana. Vi började (med vanan att) planera saker.
